En dag var vi på utflykt och träffade Måns-Olle

te_mans_olle_1 te_mans_olle_2Tekanna i drejat lergods, engobedekor.

Kanske den mest mystiska familjen tekannor, även för mig. Måns-Olle dök upp vid en sjö i Bergslagen, ett något diffust tillika trollbebott skogsland i svenska inlandet.

Det fanns en tid då drömmen framför andra var att få resa med en flygande matta. Med vinden lätt fläktande i håret och kanske något trevligt att smaska på skulle jag nyfiket och förundrad betrakta hur landskapet bredde ut sig och förändrades under mig. Mattan var mjuk och trygg och skulle föra mig ut på fantastiska äventyr, det var mattan som bestämde var vi hamnade, den tog oss långt långt bort till både kalla men helst varma länder. I matt­äventyren blandades Bauerska troll med Scheherazades magiska skatter. Det var fantastiskt.
På grund av utvecklandet av höjdskräck hyser jag idag mindre längtan till transportmedlet matta som sådant, men kärleken till sagor och förhoppningen att det fantastiska kan ske finns kvar. För är en tillräckligt lyhörd sker det ju: som när Måns-Olle klev fram ur skogen och förtrollade vintern en liten stund. Sen försvann han spårlöst igen.