Till Mormor

te_mormor_1 te_mormor_2Tekanna i gjutet porslin, handtag av silver och ek/björk.

Mönstret till tekannan uppkom under studietiden på Konstfack, i arbetet som resulterade i ­Faiblesse serveringsask för en pralin. Under det tidskrävande arbetet att pröva mönstret i andra produkter märkte jag hur tankarna ofta hamnade hos mormor. Kanske för att mönstret från början hämtat inspiration från 20-talets estetik, de uttryck som omgav henne då hon var barn. Kanske för att mönstret hos mig ger en genklang av något avlägset, en saknad efter ett något som inte kan uppnås. En nostalgisk känsla? Jo, visst, men med något mer därtill.

Min mormor bor i Budapest, hon är 86 år när jag skriver det här. Under min uppväxt hade vi bara sporadisk kontakt, intensiva perioder då en sommarlovsmånad spenderades hos henne, där­emellan några enstaka telefonminuter. I mitt ungerska ordförråd är luckorna stora, hon kan inget annat språk. Ofta pratar vi utan att till fullo förstå varann och det är vackert på sitt sätt, vi pratar trots att inte allt går fram. Sorgligt blir det när hon berättar om sitt liv och jag förstår att hon berättar viktiga saker i undertoner och nyanser som jag inte kan förstå och inte heller fråga om för jag saknar ord för det.

Detta är inte platsen för min mormors historia, men tekannan tillägnar jag henne, med kärlek och saknad. För att vi bor så långt ifrån varann.